Vitt, vitt och vitt

Jag kan inte minnas att vi har haft snö i 2 månader i sträck i vuxen ålder. Fast mina barndomsvintrar vill jag minnas att de var långa och snöfyllda. Men om det är fakta vet jag inte.

Det är väldigt rogivande och vackert med allt det vita. Det är så rent och oförstört. Jag känner ett sådant lugn att vara ute i det vita landskapet. Jag känner mig så tacksam över att få vara med om detta vackra, får vara en av det fina. Jag får gå hemma och bara njuta. Jag är medveten om att jag måste passa på att ta till mig detta och njuta.

Jag inser att min sjukskrivning är en gåva till mitt liv. En chans att komma ikapp, rensa i själen och utveckla mig. En chans att hitta mig igen. Det är jag så tacksam över.