onsdag 17 februari 2010

Till vilken nytta?

Till vilken nytta ska jag gå hemma och och käka piller, ta det lugnt och hela mig själv, när alla andra i min familj fortsätter vara på sitt sätt. Det sättet som har gjort mig sjuk, som tröttar ut mig. Hur ska de förstå att de också måste jobba på sitt sätt, börja ta ansvar, visa respekt och visa hänsyn, av sig själva? Jag vill att alla i familjen skulle gå och få terapi i olika konstellationer, ensamma och tillsammans i grupp. Men alla vårdinstanser tänker bara "Malins depression".

I går rasade allt i min tillvaro. Mitt lugn som jag byggt upp under 4 månader försvann bums. Jag blev så trött och ledsen. Till vilken nytta ska jag försöka hela mig själv när ingen annan försöker ändra sig? När de inte förstår vad som är problem?

Min äldsta son fortsätter att leva i sin egobubbla och tar inte ansvar för alla sina skolämnen, sina pengar, söka sommarjobb, visa respekt och hänsyn eller ta hand om sitt rum. Han ska bara ha och ha men inte ge ett dugg.

Yngsta sonen kommer inte igång med sina studier igen. Nu hopar sig allt igen och nu är det studieberg att klättra över igen.... Här har inte skolan tagit sitt ansvar. Efter alla möten vi haft så fortsätter de att svika oss. Jag vet att sonen måste lära sig att ta större ansvar för sina studier, men det är svårt när han inte vet vad han ska ta ansvar över. Skolan har lovat att de ska kommunicera med oss föräldrar så vi kan dra i rätt trådar hemma, men när de inte hör av sig är det svårt. Helst plöstligt blev det mitt ansvar, min uppgift och det orkar jag inte med när det kommer 7 veckor för sent.

Jag bara rasade ihop i mitt inre. Jag bad mannen om hjälp. Han säger att han är på väg hem, jag lugnas för ögonblicket. Men då kommer inte mannen hem på 1 timme, det tar 10 minuter att komma hem. Han säger att han tog bussen, ok då tar det 1 timme men hans bil står på parkeringen....

När han väl kommer hem vill han överraska oss. Han sträcker fram en kartong med semlor! Hur tänker han? (Jo jag förstår att han vill göra oss glada.... eller sig själv glad, för 2 av barnen kan inte äta de där semlorna...) Men vi har inga pengar denna månad och varför det är så vet han ju så väl själv. Han får inte handla på kreditkortet. Det är våran överenskommelse. Det är vad vi pratat om, en viktig sak vi har pratat om. Ska jag ta hand om ekonomin så måste jag kunna lita på honom. Ändå tar han inte det ansvaret. Ändå handlar han på kortet. Ändå krossar han mig, dissar mig som tänker på vår ekonomi hela tiden.

Dessutom visste han att jag har bakat bullar till semlor.

Dottern fick utbrott för att hon inte orkade skriva sin skrivläxa och sprang upp på sitt rum.

Jag fixade inte situationen längre. Jag lagade färdigt middagen, fiskpinnar, spenat och potatis, gjorde färdigt semlorna med vaniljkräm och laktosfri grädde (så att alla kunde äta) och gick upp till familjen och sa att maten var klar sedan stack jag.

Jag åkte hem till min bror och svägerska och var med dem några timmar.

Idag tog mannen upp dottern, snällt men han glömde skicka med handduken till hennes gympa.

5 kommentarer:

AnnaSv sa...

Malin... vad jobbigt det är när så mycket känns svårt på en och samma gång. Hoppas onsdagen blir en bättre dag!

Många kramar!
//AnnaSv

Helena sa...

Tänker på dig!!!
Du vet var jag är och hur du når mig om du behöver prata!!!
Kram

Fotograferande Maria sa...

Malin ♥ tänker på dig! och er. En familj är ett SVÅRT pussel i bland :(

Anonym sa...

Prova med att samla familjen en gång i veckan för "familje-råd".
Där får alla säga sitt...
Lägg då fram hur DU mår... hur ekonomin ligger till... och förklara allt på ett sakligt sätt. Låt INTE känslorna styra här... (även om det kan vara svårt).
Ge också alla i familjen POSITIV kritik. Tex: "Vad gulligt att du köpte semlor för att göra oss glada... men tänk på att vi måste hålla budgeten". - eller - "Vad du varit duktig och kämpat på med läxorna. Håller du denna takten så kommer allt att lösa sig".
Be också varje familjemedlem säga dels vad DE behöver HJÄLP med - samt vad DE kan göra för att HJÄLPA familjen.
Var tydlig med att poängtera att ni är EN GRUPP som kämpar för samma mål - så att det inte blir DU mot DEM...
Kommunikation, ansvar och delegation hjälper mycket.

Anonym sa...

Ta dig samman kvinna! Har maken fått antibiotika?