Tack!

Tack alla fina vänner!

Så många fina ord, uppmuntranden och goda råd jag har fått från alla håll. Det värmer så himla mycket, nu när jag inte tycker att jag är så mycket värd.

Blommorna kom med bud igår och de var från arbetskamraterna som skrev att de saknade mig. Vad rik jag är! Med så många fina personer kring mig fastän det rent geografiskt är en bit mellan oss, så känns alla nära.

I går satt jag mycket i telefonen och pratade om många viktiga och djupa saker med min kära vän A i Västerås. Så skönt och så sorgligt att vi båda mår så lika.

Igår kom mannens kära vän från Tyskland och stannade över till idag då de båda åker vidare till Linköping. De ska på någon återträff för i år är det 30 år sedan de gick officersutbilningen tillsammans. Jag skulle bjuda på kalkonmiddag och äpplekaka tänkte jag och gjorde det men det kostade. Nu märker jag att allt inte är som det ska. Jag som gärna har mycket middagar och brukar inte bry mig hur många som kommer. Det är bara att laga. Men hela dagen var förstörd för att jag skulle göra den där kalkonen.

Först blev jag alldeles handlingsförlamad och hade bara ångest för hur allt var. När det började bli ont om tid fick jag fart med allt, dammsugning, torka golv, göra kalkonfyllning, leta stekband, vispa vaniljsås och skala potatis och äpplen. Allt blev rörigt och ostrukturerat men tack vare att mannen kom hem och hjälpte till så blev allt klart till slut.

Han skickade iväg mig till videobutiken för att lämna och hyra filmer medan han fixade till mitt kaos. Väl sittandes vid matbordet kunde jag slappna av och njuta av den goda maten och det goda montenegrinska vinet. Då kom jag på att jag hade glömt att duscha, fixa till mig och byta om från den trasiga hemmafavoriten till något snyggare...Det var bara att hålla god min och låtsas som allt var som det skulle.

Nu sitter jag nyduschad i ett tyst vardagsrum och njuter av mitt morgonkaffe. Städningen är avklarad, maten är inhandlad, tjejfilmer ligger och väntar på att sättas in i DVDn. I dag ska jag bara njuta.