Bio, utvecklingssamtal och fiskgratäng

I går var jag med H på bio och såg filmen Julie&Julia. En under bar film! Meryl Streep spelar den legendariska kokboksförfattaren Julia Child. Hon gör det mycket bra.

Filmen baseras på två verkliga historier. Julia Child var en amerikans ambassadörsfru som hamnar i Paris under sent 40-tal. Hon bokstavligen älskar mat och förälskar sig i det franska köket. Hennes matintresse leder henne till att gå matlagningskurser. Tidigt drömmer om hon hur hon vill göra en kokbok i det franska kokkonsten för amerikanska husmödrar som inte har tjänstefolk. Vi får följa hennes strävan efter att nå sina drömmar.

Julie Power, en ung kvinna med författardrömmar boende i NY nutid, hamnar i en 30årskris och försöker verkligställa sina författardrömmar genom att öppna en blogg. Hon beundrar Julia Child och bestämmer sig för att hon under 1 år ska laga sig igenom alla recepten i Julia Childa franska kokbok. Julie knyter starka band till sin stora matguru och tar in all fakta om hennes liv och blir helt besatt av denna kvinna.

Filmen handlar om 2 starka kvinnor som drivs av sina drömmar och tack vare sitt hårda arbete och att de är så seriösa som de är så når de sina mål. Dessutom har de båda fina män som tror på sin kvinna och ger stöd och mycket support.

Det var så himla trevligt att gå på bio. Efteråt fikade vi och det var lika trevligt. Tack H för en trevlig kväll!

Dottern är hemma idag också, men jag tvekar om hon är speciellt sjuk. Hon har visserligen ont i halsen men ingen feber. Antagligen behöver hon ta det lite lugnt och mysa med sin mamma idag igen.

Idag ska hon och jag på hennes första utvecklingssamtal.

Lunch: fiskgratäng

Middag: vet inte ännu

sjuklingar

I dag är dottern hemma. Ont i halsen. Så då blir det mys i soffan hela dagen med dator, tv och böcker.

Ikväll ska jag gå på bio. Det är en sådan sak som jag tycker är kul och jag har fått order på att göra roliga saker ändå känner jag mig oerhört stressad över att jag har en sak att göra idag. Jag oroar mig för att jag ska missa det eftersom jag glömmer hela tiden. Knepigt! Så himla korkad jag har blivit.

Läsa tycker jag om men jag kan inte koncentrera mig så det blir max veckotidningar. Baka och laga mat är sådant som jag gör utan att tänka men nuförtiden är det världens fokus för att komma ihåg att lägga i nötfärsen när man gör köttfärssås.

Äldsta sonen har utvecklingssamtal i morgon det stressar mig oerhört. Jag orkar inte gå dit.

Idag fyller svägerskan 40 år!

Hurra hurra hurra huuurra!

Ikväll ska hon och brorsan ut och äta och jag och mannen ska passa barnen.

för 20 år sedan...

Idag för 20 år sedan kom jag till Sydney, Australien. En mäktig känsla! Jag hade längtat så länge till detta land. Det var en tidig morgon när vi satte fötterna i landet down under och jag och min reskamrat M hade varit ute i 2 månader redan. Vi hade varit i Thailand, Malaysia, Singapore och Bali, Lombok innan. Resan från flygplatsen till Kings Kross där vi skulle bo lyssnade vi på nyheterna på radion. Jag trodde jag hörde fel, att min engelska var så dålig att jag missuppfattade innehållet.... Berlinmuren rivs ner! Kan det vara möjligt? Ja det var det! Nu är det 20 år sedan. En händelse som inte alls känns som så länge sedan.

Jag och min reskamrat M tappade kontakten för ca 13 år sedan. Vi levde i olika livsfaser och det blev som det blev, men jag har alltid känt att vi kommer att återuppta kontakten. Nu har det hänt! Vi hittade varandra på facebook för ca 6 veckor sedan och har pratat med varandra där. Idag kommer hon och äter lunch hos mig. Ska bli så trevligt fastän jag känner mig risig idag.

fars dag!

I dag är det fars dag men far är inte hemma. Han kommer i eftermiddag. Dottern har suttit hela förmiddagen och pysslat till honom. Sönerna säger att de har allt under kontroll men jag tvivlar...men det är de som får stå med skägget i brevlådan.

Vi ska åka till min pappa också och fika.

I går tittade jag på The Reader, sååå bra! Jag gick och tänkte på den hela dagen. Annars facebookade jag en del och bara tog det lugnt. På kvällen satt jag en stund hos grannen och pratade och drack vin. Trevligt!

Tack!

Tack alla fina vänner!

Så många fina ord, uppmuntranden och goda råd jag har fått från alla håll. Det värmer så himla mycket, nu när jag inte tycker att jag är så mycket värd.

Blommorna kom med bud igår och de var från arbetskamraterna som skrev att de saknade mig. Vad rik jag är! Med så många fina personer kring mig fastän det rent geografiskt är en bit mellan oss, så känns alla nära.

I går satt jag mycket i telefonen och pratade om många viktiga och djupa saker med min kära vän A i Västerås. Så skönt och så sorgligt att vi båda mår så lika.

Igår kom mannens kära vän från Tyskland och stannade över till idag då de båda åker vidare till Linköping. De ska på någon återträff för i år är det 30 år sedan de gick officersutbilningen tillsammans. Jag skulle bjuda på kalkonmiddag och äpplekaka tänkte jag och gjorde det men det kostade. Nu märker jag att allt inte är som det ska. Jag som gärna har mycket middagar och brukar inte bry mig hur många som kommer. Det är bara att laga. Men hela dagen var förstörd för att jag skulle göra den där kalkonen.

Först blev jag alldeles handlingsförlamad och hade bara ångest för hur allt var. När det började bli ont om tid fick jag fart med allt, dammsugning, torka golv, göra kalkonfyllning, leta stekband, vispa vaniljsås och skala potatis och äpplen. Allt blev rörigt och ostrukturerat men tack vare att mannen kom hem och hjälpte till så blev allt klart till slut.

Han skickade iväg mig till videobutiken för att lämna och hyra filmer medan han fixade till mitt kaos. Väl sittandes vid matbordet kunde jag slappna av och njuta av den goda maten och det goda montenegrinska vinet. Då kom jag på att jag hade glömt att duscha, fixa till mig och byta om från den trasiga hemmafavoriten till något snyggare...Det var bara att hålla god min och låtsas som allt var som det skulle.

Nu sitter jag nyduschad i ett tyst vardagsrum och njuter av mitt morgonkaffe. Städningen är avklarad, maten är inhandlad, tjejfilmer ligger och väntar på att sättas in i DVDn. I dag ska jag bara njuta.

sjukskriven

Jag har mått dåligt lång tid men nu rann det över. Förra veckan kände jag att detta inte kan fortgå och jag kan inte längre bara tro att allt löser sig av sig själv. Jag är seg, oföretagsam, okoncentrerad så jag misslyckas med vardagliga ting och så pendlar humöret från ledsen till mycket ledsen och känner mig sällan glad för något.

Idag gick jag till läkaren och fick ett bryt. Fick svara på en massa frågor och göra ett självkännedomstest och utifrån det sa läkaren att jag går igenom en depression. Jag ska äta medicin och göra sånt jag tycker är roligt och ta det lugnt. Jag är sjukskriven till den 22/11 men läkaren sa att jag med största sannolikhet ska räkna med att han förlänger det.

Skönt att bli lyssnad på och betrodd men det känns mycket skamligt. Lättare att säga till folk att man har en influensa än att man har en depression. Trots att jag aldrig skulle tänka så om npgon som går igenom det jag går igenom.

Min chef blev alldeles paff. "Du som fixar och håller i allt här på jobbet och driver verksamheten framåt och alltid är så glad...", sa han. Kanske därför det har blivit som det har blivit.

Så nu ska jag träna, gå långa promenader, fika hos svägerskan och slötitta på tv om dagarna. Konstigt!