Jag är helt såld med min virkning. Det är så kul! 17 av 64 stjärnor är klara.
Bilden jag hittade kommer från i höstas då mormor och morfar S var på besök och fotograferade barnbarnen. På den bilden fastnade dottern.
Nu är dottern iväg. Resan gick jättebra. Hon bubblade på i telefonen när hon skulle berätta allt som hon hade varit med om bara idag. Hon trivs så bra!
Ikväll ska vi packa resväskan. CD-pelare, Fia med knuff-spel, dvd-filmer, mjukis är viktigt. Kläder är ju också bra. Något mer? Spännande spännande! Dottern har fullt med fjärilar i magen när hon tänker på sin stundade resa till mormor och morfar S i huvudstaden. Med skräckblandad förtjusning berättar hon för alla att hon ska få flyga själv och få sitta längst fram. Det råder ingen tvekan om att hon vet att hon kommer ha det hur roligt och bra som helst men hon bekymrar sig lite över att hon kommer att längta efter mig. Jag har berättat att så kommer det att bli och det är också lite mysigt. Hon vet att jag/vi kommer längta efter henne. Men vi kom fram till att jag ska ringa varje kväll.
Idag har min rektor varit på min lektion och tittat på min undervisning. Han valde inte att komma till min egen klass där det går framåt men i små små pyttesteg. De hade inte fixat att rutinen rubbades. Nu fungerar det nästan i den klassen men vi kan inte pusta ut ännu. I stället kom han till mina ettor. De är så lugna och trevliga så balansen blev bra när vi nu frossar i vampyrhändelser.
Nu ska jag hämta upp en traderavinst på väg hem från arbetet. Sonen hämtar dottern så jag jobbar länge idag.
Kalops, potatis och rödbetor till middag ikväll. Kalopsen gjorde jag i gårkväll.
I
...är det idag. Fast ändå inte. Hur är det när det är vanligt? En dag till en annan är ju aldrig helt lika. Jag har gått upp som vanligt 6.15. Jag har klätt mig som vanligt, sminkat mig och ätit frukost. Men som inte brukligt är så har mannen kört mig till jobbet i dag för att sedan fara tillbaka hem och ta dottern till tandläkaren och sig själv till sjukgymnasten. Så vid det här laget har vanligheten redan ruckats.
Jag har haft mina klasser som jag brukar på tisdagen, men två av lektionerna har min lärarstuderande hållt i, ovanligt. På 10 rasten firade vi en 50-åring och fick tårta i stället för tisdagsmackan, ovanligt.
Jag får väl se hur resten av dagen blir, vanlig eller ovanlig?
Vi läser en rolig bok i en av klasserna där man får insikt i hur det är att vara japan. Om allt stämmer kan jag inte garantera men visst känner man igen en del av sina fördomar om hur en japan är. Boken heter Underkastelsens sötma av Amélie Nothomb. Den är roligt och har ett mycket trevligt språk.
Jag letar och letar efter tecken på vårens ankomst. Än har jag inte hittat något. Men nu är det åtminstone ljust när jag kliver ur bilen på jobbet, dvs 7.50. Jag längtar efter vårblommorna, solens värme och när det kliar under mössan för att det är för varmt att ha den på. Men jag vet också att vintern brukar komma på riktigt i slutet på februari där jag bor så jag får väl tåla mig någon månad till.
I går var det fullt upp. Dagen startade tidigt med att åka till idrottshallen och hjälpa till att ställa iordning serveringen och bre hundratals mackor. Klockan 10 började brottarturneringen med 250 barn och ungdomar från Sverige och Danmark. Tre matcher parallellt hela dagen. Klubben kammade hem flera medaljer, så nu vill dottern också vara med och tävla. Jag och mannen stod i serveringen och där gick det jättebra. Dagen slutade på plus
.
