söndag 24 juli 2011

dagen efter känsla

Livet går vidare... Men jag får ändå dåligt samvete för att jag stänger av direktsändningen från Norge och sätter på mig hörlurarna för att lyssna på Babben Larssons sommarprat från igår. Det betyder ju inte att jag tycker allt är mindre hemskt i Norge. Sorgen kletar sig fast på en ändå. Jag skäms på något konstigt sätt för att jag kan fortsätta leva när jag tänker på de stackars sörjande i Norge.

Många känslor har passerat min kropp denna helg. Smärta, sorg, ilska. äckel, förundran, chock men också skratt, glädje och värme från nära vänner. Livet går vidare...

Vilket stöd och brödra/systerskap man ser i media och sociala media. Vilket engagemang jag sett i t ex facebook. Vilket bra medel att komma nära vandra i sorgen när det fysiska avståndet är stort.

Jag har också blivit förvånad hur några kan komma och ifrågasätta varför vi berörs så starkt av vad som händer i Norge men bryr oss mindre om andra tragedier. Varför tänder vi inte ljus för de svältande barnen i Afrika? eller "Varför fick vi inte större stöd i nord-Afrika, Turkiet, Kina eller Chile?" Det är väl självklart. Ju närmare tragiken når oss ju starkare berörs vi. MEN det betyder ju inte att vi inte bryr oss om andra olyckor.

Allt som skett i Norge är så hemskt och så ofattbart men livet går vidare... Det går snabbare ju längre ifrån tragiksens kärna man är men det betyder inte att vi slutat bry oss eller sluta skänka värme och kärlek i våra tankar.


1 kommentar:

Fotograferande fembarnsmamma sa...

Hej!! Jag har lyssnat på Babben i dag och jan Karlsson (SAS) vad bra han var! Kram Maria