lördag 28 maj 2011

Ledsen i soffan

Nu sitter jag och dottern och tittar på när Martin Stenmarck delar ut goda gärningar. Jag kan inte helt tycka om det. Jag är för splittrad. Känner mig mest ledsen.

Middagen blev ingen trevlig familjemiddag. Den började bra. Mannen lagade den och hade dukat fint. Dottern och äldsta sonen kom till bordet lite senare. Jag och mannen hade fått vår mat på tallrikarna men när mannen skar i sin kycklingdel var den inte genomstek. Han blev sur, arg och sköt in sin stol hårt men den träffar mig. Aj! Han svor och gormade och klart att det var mitt fel för jag hade ju ställt in kycklingen i ugnen. Här tyckte jag att middagen slutade vara trevlig.

Sonen kom ner och satta sig och jag sa till sonen att han måste skärpa sig med sina mattider, att han måste äta frukost och inte som idag äta dagens första mål klockan 18. Här tycker mannen att middagen slutade vara trevlig.

Då reste sig mannen upp och lämnade bordet. Jag undrade varför han inte åt. Han sa att han skulle äta senare.

När alla lämnat bordet får jag sms av min man där han säger att han är så trött på mitt uppförande. Jag förstår ingenting! Hur kan jag säga saker utan att vilja vara stötande och uppfattas som kränkande, nedvärderande eller fördummande? Hur ska jag veta att jag misstolkas?

Det blev en ledsam lördag. Jag känner mig ledsen för att mannen tycker att jag är jobbig, nedvärderande och tröttsam. Sonen tyckte också att jag var tjatig, utan att jag tyckte det själv. Det är svårt att se sin egen roll ibland. Framför allt om man tolkas helt uppåt väggarna.

Undrar om jag överreagerar nu? Håller depressionen på att komma tillbaka och jag har svårt för att se nyanserna? Just nu vet jag varken in eller ut. Men mannen är trött och har mycket omkring sig just nu. Går hans humör bara ut över mig? Jag är helt slut mentalt. Jag kan inte få rätt på något just nu. Att dessutom åka iväg mitt i all denna röra känns bara betungande och jobbigt. Mannen tar inga initiativ och jag känner att jag måste ta ansvar för allt.

Lika bra att dra täcket över sig och så får vi hoppas på att morgondagen känns bättre. Då är det mors dag. Vilket hån!

2 kommentarer:

madde sa...

men snälla vän - det är väl inte ditt fel att maten inte var klar.....ibland behövs det ju mer tid.
Oavsett var det än gäller så ska man (han) inte möta ord med hård handling (knuffa stolar mm).
Han kunde ju svurit av sig o sedan satt in maten i ugnen igen - det får vi göra ibland :)
sen tycker jag att du gjorde helt rätt att säga till A att man inte äter sitt första mål kl 18. även om man inte går i skolan eller jobbar etc. så ska man upp i hyffsad tid. vardag är fortfarande vardag..... helg är helg. Nej jag tycker det var din man som överreagerade, låter som att han är stressad.....
ta inte åt dig av hans misstag. kram madde

Martina sa...

Att åka iväg bara ni två, är precis det ni behöver göra. Se fram emot det! Du är en mycket god mor Malin :) många kramar Martina