Idag har jag stigit upp ur sängen och satt vid köksbordet och drack te och läste dagstidningen. Känner mig mörbultad och svag men illamåendet har gått över. Nu skäms jag över att jag har varit så egoistisk och bara tyckt synd om mig själv i 1½ dygn. Min kräksjuka är ju ingenting om man jämför med katastrofen i Haiti, eller min svägerskas väninnas Linda kamp mot cancern eller min bloggvän Annas bearbetning med sorg efter sin pappas död. Men jag känner mig också tacksam över att känna att plågorna försvinner och allt blir som vanligt igen med tiden. Efter en kräksjuka hämtar man sig snabbare, men man kommer igång igen andra katastrofer också men allt har sin tid. Haiti kommer att resa sig igen, Linda kommer att gifta sig och bli frisk och lycklig och Anna kommer en dag kunna tänka på sin pappa utan att bara känna sorg. Men allt tar sin tid.
Nu längtar jag till våren eller åtminstone de första tecknen på vår. Kanske får vi snart se de fina snödropparna sticka upp ur snötäcket.
1 kommentar:
Kräksjuka är ju vidrigt och är det något som man verkligen får tycka synd om sig själv för så är det just det. ;)
Hoppas du är helt återställd nu!
Kram för dina fina ord!
Skicka en kommentar