mitt i veckan

Sol ute en kallt! Inomhus längtar man ut men väl ute skyndar man sig in igen.

Jag är så stolt för jag gick och tränade själv i går. Jag gick iväg fastän att jag var själv. Mannen kom aldrig hem, han jobbade till sent. Orkade inte vänta på honom längre än till strax före 19 då stack jag iväg. Jätteskönt! Idag ska mannen träna själv, säger han.

På kvällarna läser jag Dotter önskas av Katarina Janoush. Jag kan känna igen mig i mycket men tycker det är ett märkligt ämne att skriva en hel roman om. Det är en mycket lättläst bok, lagom när jag är trött men vill läsa lite innan jag somnar.

Mina pojkar har fått tag i rumsnycklar så nu låser de in sig i sina rum. En konstig och läskig känsla sprider sig i mig. Jag kan förstå att de vill vara i fred och vara ostörda men det tycker jag att en stängd dörr visar, utan att den ska låsas. Jag kan inte låta bli att undra: "Vad hittar de på där inne?". Men jag kan inte precisera varför jag tycker det känns olustigt. De kanske tittar på internetsidor som inte jag tycker är så lämpliga, men det kunde de innan också. De kanske tittar på tv längre på kvällen, men det kunde också göra innan. Jag vet inte varför det känns fel. Kanske att det är just det att jag är utelåst, utesluten och det är det som är nytt för mig. Hur gör era barn/ungdomar?

Jag talade med dem om att de inte fick ha låst under natten mest för att jag tycker det känns obehagligt i fall något skulle hända och jag inte kan nå mina barn. Jag understök också att jag respekterar att de vill ha privatliv och att jag lovar att knacka om jag vill in till dem. Ändå kommer de hem från skolan, går upp på sina rum och låser in sig. Obehagligt! Är det jag som överreagerar?

Ikväll blir det fiskgratäng med potatismos till middag.